24 juni 2009

Ljuva minnen kan smaka bittert

I dag har barnen deras mormor och jag grillat med förskolan. Det var väldigt roligt att träffa de andra barnens föräldrar. Vädret var strålande så det var verkligen en underbar dag för att grilla och umgås. Men i dessa situationer uppstår det som enligt mig är nackdelen med att vara ensamstående, det jag kan tycka är riktigt jobbigt. Att gå på tillställningar och möten gällande barnen och att inte ha med deras pappa. Min ena dotters pappa skulle verkligen kunna vara med på inskolning, föräldramöten och uppvisningar men gör det bara inte. Fråga mig inte varför. Gissar på att det har att göra med en brist på ansvarskänsla och mognad. Man kan ha all världens ursäkter för att slippa göra sådant som kanske inte är så jäkla roligt som förälder. Men alla ansvarstagande föräldrar gör det, så varför skulle inte han kunna? Jag har lärt mig att se det som hans förlust, men kan inte komma ifrån att det även är min dotters. Vissa gånger kan jag, för min dotters skull, känna en stark längtar efter en stark och mogen ansvarstagande far för hennes del. Kompis och lekpappan håller ärligt talat inte i längden. Jag funderar över hur hennes syn på män kommer att bli. Att man som kvinna ska ta hand om dem och att de kan bete sig lite hur som helst? Förhoppningsvis bär hon i stället med sig att kvinnor kan vara mycket starka och framgångsrika utan en man - kanske till och med hämmade i vissa fall. Förhoppningsvis ser hon vad hon inte ska söka efter för egenskaper utan i stället vad hon ska se upp med. Kontentan är egentligen den att det skulle vara skönt att dela barnens vardag på ett mentalt plan. Det är tråkigt att sitta på dansuppvisningen och se hur duktig dottern är och hur hon strålar. Men inte ha någon som känner lika. Någon att dela stoltheten med. Att bära med sig barnens minnen är en stor börda - om än positiv Men jag är den som själv ska vårda dessa minnen åt dem. Det är jag som ska berätta och minnas åt dem, fylla i luckor där de själva inte minns. Tänk om jag inte kan det den dagen? Då har dansuppvisningar och beröm vid kvartssamtalet gått förlorat.

2 kommentarer:

Belle sa...

Nuuu ser jag vem du är!=)
såg inte det först!=)

Lena sa...

Vad bra du skriver!

Skicka en kommentar