Djungelhuset är godkänt men..

Ja djungelhusets kalasservice var okej. Personalen var trevlig, maten var okej men kunde ha varit lite bättre, ljudnivån är för hög, prisfrågan är märklig. Jag ska berätta. Jag bokade för 8 barn vilket är minimum, 140:-/barn. Jag fick plussa på ett barn till vid ankomst och det var självklart helt okej. Ett av barnen dök aldrig upp och jag undrade om jag kunde få tillbaka summan för det barnet. Det var tveksamt men jag fick som jag ville. Ägaren som jag pratade med sa att systemet skulle ses över och att tydligare regler skulle gälla. Han menade att de barn man bokat för måste man betala för, vilket jag tycker är idiotiskt. Barn blir sjuka och mycket därtill kan ske. Går det bra att plussa på barn ska det också gå att reducera antalet barn. Men jag kan förstå att det finns ett minimum och det är helt okej. Han hänvisade till personalfrågan. Men ett eller två barn mer eller mindre gör knappast så stor skillnad. Dessutom tycker jag att det är god service att vara flexibel vid denna typ av arrangemang. Det är ett måste enligt mig. Om man riskerar att få betala flera hundra för barn som blir sjuka eller av någon annan anledning inte dyker upp så skulle jag, och troligtvis fler med mig, aldrig välja att ha kalas på djungelhuset i Östersund.

Men överlag så var det en positiv upplevelse både för barnen och mig. Som sagt så finns inga klara regler än så det återstår att se om vi återkommer.

I dag är det dags för kalas för min 6 åring som just fyllt år. Hon har bjudit några kompisar till Djungelhuset. Jag älskar det här konceptet vilket jag tycker bör utvecklas vidare i vår stad - då jag vet att det finns på andra ställen i Sverige. Men det enda jag behöver gör i dag är att ta med min dotter till Djungelhuset där hon möter upp sina vänner, personalen fixar med mat och tårta plus att de får leka hur mycket de vill. Det mest spännande enligt min dotter är att hon bokat prinsess rummet vilket betyder att under mat och presentöppning får hon sitta i en prinsesstol. Själv kan jag sitta och ta en en kopp kaffe och bara vänta på att kalaset är över. Sedan kan vi gå hem utan att behöva städa. Helt underbart! Förra kalaset då hon fyllde 5 år höll jag på att slita ihjäl mig. Som tur var hade jag hjälp av Petra. Tuvas pappa kom förbi en sväng, surrade lite och sa "nej men ni verkar ha koll så jag drar nu". Jag orkade inte ens förklara att allt jobb görs i stort sett innan och efter. I år skulle han "kanske komma förbi en sväng och säga hej". Jag sa att det inte alls var nödvändigt.

Jag känner att kalas trots allt är något stort för ett barn och jag vill gärna vara med henne då hon får uppleva dem. Snart kommer jag inte att få vara med längre.

I vilket fall återkommer jag med recensioner - vi får se om jag kan rekommendera Djungelhusets kalasservice eller ej.

Inkompetenta män ger mig psykbryt

Jag är så trött på en viss typ av ansvarslösa, inkompetenta män som lever på det faktum att deras mödrar ännu inte klippt navelsträngen. Jag vill egentligen inte kalla dem män - och pojkar är en skymf mot alla fina pojkar i världen. Men okej, hellre pojkar än män. Det syftar till deras omognad och brist på ansvarskänsla. Långt ifrån alla i det manliga släktet är som dessa, det vill jag tydliggöra för att inte bli klassad som en arg feminist vilket jag absolut inte är. Det här är en helt annan fråga. Grunden till min frustration är denna.

Jag träffade min ena dotters pappa i dag. Han träffar henne varannan helg, vilket är mycket sällan. Han är heller inte intresserad av att träffa henne mer än så. Han är en snäll far som älskar sin dotter. Men mer än så är det inte. I alla fall så ger jag förslaget att hon i stället för att stanna fredag-söndag ska stanna fredag-måndag vilket betyder att han lämnar på skolan på måndagen. Jag tror att det kan vara bra för henne med lite mer tid med sin pappa, och dessutom får han en insikt och del av hennes skolgång vilket är bra för dem båda. Här skulle vilken god förälder som helst hoppa högt av lycka. Men han skruvar på sig, ser sin sköna måndagssovmorgon segla iväg med ansvaret för ett barn, och säger att man måste prata med sin andra hälft. Ja - det visar ju vart på priolistan vår dotter ligger. Jag är inte orolig för vad hon ska säga, hon är betydligt vettigare än fadern ifråga, och det kan jag säga efter att ha träffat henne ungefär tre gånger. Bara hans reaktion och brist på intresse gör mig förbannad och ledsen för min dotters skull. Det som gör denna historia än mer märklig är att då jag bodde 40 mil bort stämde han mig på vårdnaden och fick 10 dagars umgänge i månaden, vilket är mycket mycket mer än vad han har och vill ha nu.

Jag är så trött på denna typ av människor. Hur kan man bli så ansvarslös och dum. Antingen måste man blunda för sin egen lathet och inkompetens eller så vet man helt enkelt inte hur dum man är och hur mycket man missar. En annan lustig sak är att det är accepterat att pojkarna beter sig så här, de är duktiga bara de är "barnvakt" åt sina barn. Skulle en kvinna göra detsamma så skulle skandalropen eka mellan gatorna i lilla Östersund och den ena moralkakan efter den andra skulle föregås av förebrående nickningar i samförstånd av vet bäst folket.

Jag säger bara väx upp - kanske finns det en riktig man i er närhet som ni kan ta lärdom ifrån!

The Reinfeldt song

Är det så här våra val kommer att se ut, det är snart dags igen? The Redrik Reinfeldt song? Jag personligen tycker att det skulle vara roligt. Tänk om Lars Winnerbäck, Dan Ekborg, Sara Sommerfeldt och ICA Stig tillsammans gjorde en låt med ett politisk budskap? Men jag vet inte om våra Svenska politikers tal är värda att bli låttexter. Kolla i vilket fall in det här, kändisar, musik och politik i en enda röra. Men låten är ganska okej!

The Barack Obama song

We shall overcome - politik kan vara roligt!

We shall overcome är en protestsång som var viktig förmedborgarrättsrörelsen i USA. Birgit Friggebo gjorde denna sång känd under sin tid som Sveriges kulturminister (1991-1994), men hade även ansvar för invandrarfrågor. Under en debatt om rasism och främlingsfientlighet den 5 februari 1992 på folkets hus i rinkeby, i den så kallade Lasermannens spår, försökte Friggebo lugna den uppretade församlingen genom att föreslå att hela salen skulle sjunga "We Shall Overcome". Försöket blev en klassisk blooper, en av många i Svensk politiks historia.

Enligt mig handlar det om att möta människor på rätt sätt. Att möta förbannade invandrargrupper, först med Carl Bildts förskrivna tal på oklanderlig svenska, sedan Friggebos idiotiska men absolut komiska förslag att tillsammans sjunga en sång för att förändra stämningen i rummet. Jag gissar på att politikerna i dag är bättre strateger än så. Men har ni inte sett detta tidigare så bara måste ni se det nu.

Se klippet här

Män som fruktar kvinnor

Jag trodde inte att det var möjligt att dra tillbaka en anmälan om misshandel längre, inte då det handlar om våld i hemmet. En polis i Östersund sitter nu häktad för att ha misshandlat sin fru (läs mer här). Hon har tagit tillbaka den senaste anmälan. Det är ganska klassiskt att kvinnor gör det. Jag tycker att media (i detta fall ÖP) bör tänka en extra gång över att bevaka detta. Visst måste debatten om våld mot kvinnor och barn i hemmet lyftas. Men tänk er denna kvinna. Hon är nedtryckt av en man som misshandlar henne, hon skäms och känner skuld trots att hon inte gjort något fel, dessutom bevakar media det skedda och i denna lilla stad så kan man inte vara lika anonym som i en storstad. Pressen måste vara enorm. Att hennes man dessutom är polis och således kan åka snålskjuts genom systemet gör säkerligen saken inte bättre.

Jag tror att män som slåss, psykiskt och fysiskt, ofta gör det av vanmakt och frustration. De kan inte hantera sina känslor och har en extremt låg självbild även om det utåt sett inte verkar så. De vet att kvinnan är dem överlägsen och att de själva är milsvidder ifrån hennes person, därav frustrationen.

Hag hoppas och uppmanar alla som misstänker eller kanske till och med vet om par som lever i denna typ av förhållanden att inte ignorera det. Vi Svenskar vill oftast inte lägga oss i och vi är rädda att säga ifrån eller stöta oss med någon. Så pass att vi glömmer att vara medmänniskor. Strunta i att vara så typiskt Svensk och säg ifrån. Det är ingen ide att prata med de inblandade. Ring polis eller om det finns barn med i bilden, kontakta socialtjänsten Det är i ett gott syfte!

Karin har ökat försäljningen

Så sympatisk att jag knappt orkar titta (< --länk)

Hetsjakt på rökare - skulle inte tro det..

Angående rökförbud på arbetsplatser. Flera kommuner i Sverige har och vissa är på gång att förbjuda rökning på arbetsplatsen. Jag blir så fruktansvärt förbannadöver hela grejen. Det ska inte ens behövas ett förbud mot rökning på arbetstid. Det bör vara en självklarhet. Ja okej om man röker på schemalagda tider, men utöver det så är det självklart att man inte röker. En icke rökare skulle knappast ta fyra, fem, sex, sju extra pauser varje dag, då skulle den anställde vara lat eller arbetsskygg.

I DN i dag kan man läsa i en intervju gjord av anställda på ett äldreboende

"Många av dem röker fyra sex gånger under arbetsdagen. Rökpauserna behövs för att komma undan en stund och hämta krafter, säger de".

Samla krafter gör man inte genom att röka. Skulle rökning vara en nödvändighet för att klara av ett arbete? Nej men aldrig, jag köper det inte! Rökning dödar, skapar ohälsa och främjar sjukfrånvaro. Läs denna artikel, vad ska jag säga..det är näst intill komisk. Det pågår en hetsjakt på rökare.

Nya Oh Laura? Saabs nya kampanj

Bra film men kommer den att rädda Saab (se filmen här)? Jag tror att den är lite för snäll för att hjälpa Saab som varumärke, de behöver en starkare profil. Enligt resumé sålde Saab 72 bilar i Juli månad. Starka svenska varumärken är bra så jag hoppas verkligen på ett uppsving men tror inte att denna reklamkampanj kommer att göra susen.

Fint handarbete av Jennie

Jag älskar allt som är hemgjort, kvalitet, minnen och kultur. Min vän Jennie från Storhallen har gjort dessa otroligt fina stickade strumpor till mina tjejer (kolla in hennes blogg här). De här ska de mysa omkring i hela hösten.

Vi ser det sista av sommaren

Just nu känns det som om vi försöker att få ut det absolut sista av sommaren. Så här mysigt hade vi det i dag på trappan till balkongen som ska rivas och snart är ett minne blott.

Trevligt med läsare av min blogg men..

Jag börjar få en hel del läsare varje dag vilket är mycket trevligt. Men ni får gärna kommentera eller klicka i de här alternativen som finns. Ju mer interaktion desto bättre!

En gammal favoritlåt

David Gray - Sail away with me

Nytt vin

Jag har lagt upp ännu ett vin i min lilla lista här intill!

Skola skola skola

Jag vet, nu är jag så här dålig på att uppdatera igen. Min stora tjej börjar skolan i morgon. Det är stort! Jag minns inte ens min första skoldag. Jag har egentligen inte några större minnen alls från skolan. Har aldrig varit speciellt intresserad. Men på något vis verkar jag trots urusla betyg och ett stort ointresse för skolan ha lärt mig mer än de flesta. Nu pluggar jag och tycker att det är jätte roligt. Men jag är äldre, jag vet att jag har ett val, plugga eller ha lågavlönade arbeten som jag ledsnar på på nolltid. Dessutom läser jag det som jag verkligen vill och det jag tycker är intressant. Det har på ett eller annat vis visat sig att bara jag gör det jag själv vill och inte lyssnar på andra så blir det bra. Jag tror att det lönar sig att hoppa även om det kan vara otäckt ibland.

Däremot kommer jag göra allt jag kan för att mina barn ska sköta skolan på bästa sätt. Även om jag klarat mig trots min brist på intresse av skolan, så är det mycket mycket lättare senare i livet att faktiskt ha varit närvarande och gjort sitt bästa.

Märkliga traditioner

I går var jag på kräftskiva, mycket trevligt var det. Och trevligare blev det..

I alla fall så funderade jag lite kring våra svenska traditioner. Redan då jag satte på mig hatten med ett band under hakan kände jag att min värdighet sattes på spel. Vi hoppar som grodor kring en blomklädd pinne - och vi annars så präktiga och pryda svenskar kan helt vända och börja bete oss ganska orationellt. Just kräftskivor - vad kommer påhittet ifrån? Finns det egentligen en tradition med anor eller är det bara ett kommersiellt tilltag precis som alla hjärtans dag för att öka försäljningen?

Bättre än så här blir det inte

Lite dåligt mår jag över att jag uppdaterar bloggen så pass sällan. Jag ser att jag har en del besökare som återkommer även om jag inte ser vilka ni är - vilket är mycket trevligt. Men jag skriver mycket hellre då jag faktiskt har något att berätta. Nu har det bara varit vardagen som hänt. Firade Tuva i dag då hon åkte till sin pappa och hon fyller 6 år i morgon. I går var Petra och jag till IKEA. Vi är förkylda. Jag köpte ett par snygga superbilliga jeans på rea. Hittade nya vardagstallrikar på Indiska. Köpte ett par stövlar som inte alls var på rea och som jag verkligen inte har råd med. Åt pizza till middag i kväll och fick lite ångest. Drack vatten och åt en Daim - det gjorde inte saken bättre. Mamma ville ta en promenad med hunden men jag skyllde på dåligt väder trots att det egentligen var lathet. Lyssnar nu på lite jazz med September, hör ljudet av tugnt augusti regn mot rutan, och ska snart krypa ner i sängen.

Ärligt talat, är det roligt att läsa denna typ av uppdateringar? Det tycker inte jag. Det måste vara mycket mycket trevligare att läsa något genomtänkt eller i alla fall något som inte är så tråkigt att läsa att det inte stannar i huvudet meningen ut en gång.

Onödigt kvällsprat från mig. Kommer inom en snar framtid med något mer innehållsrikt.

God natt lilla staden

September igen

Bra låt!

Yrket som blev över

Busschaufförer är ett släkte för sig - de är ofta sura griniga och ganska otrevliga. I alla fall i Östersund. Här om dagen skulle jag åka buss till mina föräldrar. Bussen kom och jag pratade med mitt sällskap som säger att "men jag har inte ditt nummer", varpå busschauffören stänger dörren då jag har de sista fyra siffrorna att säga, med orden "eniro finns av en anledning". Jag har otaliga gånger upplevt denna yrkesgrupps brist på servicetänk och allmänt gott uppförande. Visst finns det trevligt busschaufförer, men generellt är de inte så värst sympatiska.

Har ni någonsin funderat på hur någon blir busschaufför? Det har jag. Nu för tiden åker jag sällan buss då jag har bil. Men jag minns att då jag gick i skolan fanns det en väldigt snygg kvinna i 40- års åldern som körde buss. Jag kunde aldrig förstå hur hon hamnade där bakom ratten. Vaknade hon en morgon och kom på att, ja busschaufför - det ska jag bli? Jag vill inte på något vis tala illa om yrkesgrupper eller människors val av yrke. Men jag kan inte med all god vilja i världen förstå hur någon vill bli busschaufför. Det kanske är just det som gör att många i denna yrkesgruppen är så otrevliga. De passar inte in någon annanstans och då är busschaufför det som finns över..?

För några år sedan skrev jag ett mail till stadsbussarna i Östersund då jag åkt buss med min dotter och hennes vagn vält då bussen körde lite väl fort nedför stuguvägen. Jag fick aldrig något svar. Men jag undrar verkligen vad stadsbussarna i Östersund har för syn på service och kundbemötande. Jag vet inte någon annan servicepersonal som skulle få bete sig som de gör. Är inte kunderna viktiga för dem? Jag menar - utan kunder, vart skulle deras intäkter komma ifrån? Till och med Telia, systembolaget och apoteket har trevligare personal. Och de har ju kunder oavsett hur de beter sig är jag rädd för.

För att jag inte ska verka allt för cynisk eller få hatmail från alla som känner en trevlig busschaufför, så ger jag en extra eloge till alla serviceinriktade, trevliga och omtänksamma busschaufförer som inte tar alla rondeller i 120 km/h då man står upp och håller en barnvagn i handen mitt i bussen. Eller alla de chaufförer som faktisk kan vänta tills man fått sätta sig i bussen innan han trycker gasen i botten.

Vad hände egentligen på stjärntorget i Östersund i går?

Vissa har bara för lite att göra

Roliga killar på flygplatsen..

Fascinerande historia skapar ljuv musik - Melody Gardot

The story of vocalist Melody Gardot is as remarkable as any who perseveres against abject adversity. Born in New Jersey in 1985, she took up piano and played as a youngster on the nightclub scene of Philadelphia, influenced by jazz, folk, rock and pop musics. At age 19 she was a fashion student at the Community College Of Philadelphia.

But, on a fateful day, while riding her bicycle, the driver of a Jeep made an illegal turn, hurdling into Gardot and leaving her in the street for dead. Hospitalized for months with multiple head injuries and pelvic fractures, her love for music was the best therapy she could receive. While in her hospital bed, she wrote and recorded songs that would become the EP "Some Lessons." Upon her eventual release from intensive care, Gardot found the strength and determination to further her career as an artist. Blessed with a beautiful voice and grand insight as a songwriter, her cognitive powers slowly but surely became pronounced, leading to the independent recording and release of her debut CD, "Worrisome Heart," which was reissued in 2007 by Verve records. Her music could be described as a cross between Laura Nyro, Joni Mitchell, Eva Cassidy and Shania Twain, but goes deeper than mere pop convention. Gardot is hypersensitive to light and noise, thus she wears dark glasses, and uses a cane to walk. On stage she requires a special seating unit, and wears a Transcutaneous Electro-Nerve Stimulator, a TENS device, to assist in alleviating her neuralgic muscle pain. As amazing as her story is, what is more evident is that she posesses a blue style and persona that reflects not only her afflictions, but conversely the hope and joy of making personalized music that marks her as an individual and original. Though touring is difficult, she has been performing in major cities on the East Coast to support her recordings. ~ Michael G. Nastos, All Music Guide

Det är ingen vanlig dag för det är Angelicas födelsedag

Okej - nu känns det bättre, det måste jag erkänna.
Men det är bara att inse - jag är ett år äldre än i går. Jag är mycket tacksam för alla grattis hälsningar på facebook och de jag fått vis sms. Tack alla söta rara människor! Nu ska jag krypa ner i sängen och vara utvilad tills i morgon. Vem vet - vi kanske kommer på dagis i tid för en gångs skull.

Kram och god natt

Medtagna tygkassar till ICA?

En kö bestående av 15 st 70+ are och jag, fem i tio vid apoteket. Ja då är man officiellt tant då. Här om dagen betalade jag kontant och jämnade ut betalningen så att jag skulle få jämna pengar tillbaka. En gång i tiden tryckte jag in mina fötter i 37:or för att det var snyggt - i dag köper jag en storlek större "för det ska ju vara skönt". Vad kommer härnäst - medtagna tygkassar då jag ska handla på ICA? Fy för att åldras.

Min favorit låt för tillfället

Ännu en bra låt av September - Because I Love You

Ålderskrisen

I morgon fyller jag 27 - 3 år kvar till 30. Jag har åldersnoja så det sjunger om det. Då man som jag fyller 27 får man inte ha åldersnoja av respekt för äldre generationer. Jag anses vara för ung för att känna att jag håller på att bli för gammal. Men faktiskt så tycker jag att det är en orättvis inställning Jag tror att då man kommer upp i ålder, 40 50 kanske, då han man accepterat åldrandet och fått en annan insikt än den jag har i dag. Här om dagen stod jag i hissen på domus och upptäcker en RYNKA! Precis i smilgropen på vänster sida. Just nu funderar jag över om jag ska knäckas över detta och springa ner på Agnes Olsson för att bli pålurad lite värdelösa extremt dyra krämer eller om jag bara ska acceptera.

Vilket i- lands problem eller hur?

Pedofil bloggar

Pedofiler... ja jag vet inte vad jag ska säga om dessa bloggar skrivna av en pedofil. Han arbetar som lärare. Som jag förstått det så.. hur ska jag uttrycka mig.. så brukar han inte sin sexuella läggning. Jag skulle dock inte under några omständigheter vilja att mina barn hade en pedofil som lärare - av ganska uppenbara skäl. Om han nu kan kontrollera sina behov och fantasier så måste det vara fullkomligt idiotiskt att välja läraryrket. Kanske han kan hindra sig själv från att begå övergrepp just på grund av sitt yrkesval. Men jag värnar alla barns oskuld framför en sjuk mans begär och lustar. Det finns två saker som gör mig fullkomligt ursinnig. Det är övergrepp på barn och kvinnor. Hur kan det bli så fel i en människas huvud att han åtrår barn? Är det någon som har en förklaring eller tanke kring detta så yttra er gärna. Varför försöker vissa människor legitimera pedofilers rättigheter? Visst är de människor men de behöver hjälp. Jag anser att vi behöver en mer öppen dialog kring pedofili och övergrepp på barn. Jag undrar så klart också vad ett utdrag ur brottsregistret vid ansökan om en lärartjänst hjälper om pedofilen är ostraffad. Vad är det som säger att en pedofil begått något brott eller åkt fast för det? Men visst - hur tusan ska man kunna veta om en person inte är lämplig att arbeta med barn?

http://alex.pedofil.se/

http://alexlimonovic.blogspot.com

En lugn och skön helg i stugan

Mediernas makt

Då jag jobbade på sommarlandet (f.d Ovikentältet) så skedde en olycka. En kvinna fick en högtalare över sig under en av Ständut blakks spelningar. Anledningen var att hon klättrade upp på högtalaren varav den föll över henne. Jag kunde ha förväntat mig detta beteende av en femåring, inte en vuxen människa. I ÖP stod det att en högtalare föll över henne - läs artikeln här. Mediernas makt är stor både i större och mindre perspektiv. Men även den lilla människans agerande kan göra stor skada. I vintras läste jag en killes "vad gör du just nu" uppdatering där han skriver att en lärare på Lernia blivit mördad. Jag skriver och frågar om han är allvarlig och om han är säker på sin sak - vilket han är. Han blir arg på mig och känner sig förorättad för att jag ifrågasätter honom. Jag pratar med en bekant journalist på en lokaltidning i Östersund som inte hört något om detta men han kollar upp saken. Polisen vet inget, dock har någon som läst den här killens uppdatering på facebook och tipsat Aftonbladet. Min bekanta blåser av det hela. Men förstår ni vilken makt vi människor sitter med, och hur fel det kan bli. Det jag också funderar på många gånger är om folk i allmänhet är medvetna om hur mycket vi dagligen påverkas av medierna? Moderaterna har aldrig förr fått så mycket positiv mediebevakning som de fick under förra valet. Är det då ett demokratiskt val? Vi måste bli mer kritisk till de olika medierna. Vi kan inte lita på att journalister objektivt granskar alla fakta. Det måste vi göra själva. Det jag vill komma fram till är att att vi bör bli mer kritiska till medierna både i smått och stort. Dessutom bör alla vi alla tänka oss för innan vi ropar hej..

Svårt att vara ödmjuk då man vet att man är bäst

Efter några hektiska arbetsdagar på krogstråket har jag beslutat mig att ta tag i bloggandet igen. Dagarna på stråket har varit roliga, lärorika och sjukt ostrukturerade Jag är van vid ordning och reda, starka ledarskapsstilar och välplanerade arbetslag. Inget av detta existerade. Men på så vis blev denna upplevelse även lärorik. Även om de felade länkarna var mycket uppenbara - och även utan akademiska kunskaper i ledarskap eller liknande kunde vem som helst redan under den första dagen säga åt vilket håll det bar. Jag har även fått vissa fördomar krossade och bekräftade. Dock har jag insett att rätt är inte alltid rätt. Det finns alltid två eller flera perspektiv och synsätt. Jag kan dock berätta för er att det är svårt att vara ödmjuk då man vet att man är bäst ;) Ta mig inte fel - förstå paradoxen. Men jag har också förstått att även om jag vet i mitt hjärta att jag har rätt eller att mitt sätt är det enda rätta, så kan jag faktiskt låta andra få sista ordet. Förlorar jag inget på att ta ett steg tillbaka, så kan jag gärna låta andra hållas. Då kan jag luta mig tillbaka med armarna i kors, med ett nöjt leende och bara observera. Jag behöver med andra ord inte hävda mig eller argumentera allt. Är jag trygg i mig själv så kan jag låta andra hållas, en skön insikt.

Nu ska jag inte bara vara negativ för jag har träffat en del riktigt sköna människor med. Bland annat Elin som måste vara den absolut coolaste smartaste och kaxigaste tjej jag träffat på mycket länge. Men även några killar som är riktigt bra, dock kan jag inte ens stava till deras namn men de vet vilka de är. Självklart ska killarna i ständut blakk få en eloge och stort tack, varför vet de själva.