Vänskap

Jag måste inleda med att tacka för kommentarerna jag fått på tidigare inlägg. Det är väldigt roligt att jag börjar få läsare.

Tjejerna och jag har varit i stugan i helgen, det var väldigt skönt men som vanligt börjar jag efter några dagar längta hem. Jag saknar min dator och att följa alla nyhetsuppdateringar i den där lilla rutan med rss flöden (heter det så?). Jag saknar ljudet från bilar och människor och jag saknar inte minst mina vänner. Jag har varit ifrån mina vänner i långa perioder och jag har varit väldigt dålig på att hålla kontakten med dem. Men jag har nog känt att något saknats men inte direkt kunnat sätta fingret på det. Men en visshet har smugit sig på allt eftersom och jag förstår nu att det är mina vänner jag saknat otroligt mycket. De fyller den funktion som familj och släkt inte gör. Även om de med är en stor och viktig del av livet.

Det finns olika typer av vänner. I alla fall i mitt liv. Det finns de vänner som kommit till under åren. Vissa är mer som bekanta och vi träffas lite då och då och tycker om varandras sällskap. Sedan finns det barndomsvännerna. Alla barndomsvänner finns inte kvar på samma sätt som vissa gör. En del av dem finns inte kvar alls. Inte på grund av osämja på något vis. Bara av den enkla anledningen att vi flyttat eller valt olika inriktningar i livet. Men jag har en liten kärna som finns kvar från start så att säga - och de relationerna kommer jag att vårda ömt. Visst är det märkligt att vi oftast är väldigt duktiga på att ta hand om våra vänskapsrelationer men inte våra kärleksrelationer? Men det är ett ämne som jag inte tänker gå in på här.

Jag har också insett att jag kan inte bli vän med alla. Jag tycker inte om alla och alla tycker inte

om mig. Inget konstigt med det - men det kan vara svårt ibland att sätta stopp då det känns fel. Men varför låtsas? Jag vinner inget på det och inte den andra personen heller. Vad är elakast, att låtsas att vara någons vän eller vara ärlig även om det kan låta hårt? Sedan kan man å andra sidan välja sina ord.

Jag brukar fundera på vad jag söker i relationen till andra människor och vad jag inte vill ha. Jag träffade en tjej som jag läser info & PR med. Vi träffades första dagen och jag tyckte om henne direkt. När jag tänker tillbaka så förstår jag varför. Hon var sig själv. Så enkelt är det. Då jag lärt känna henne bättre så märkte jag att jag blev en bättre människa av att umgås med henne. Hon har bra värderingar och säger vad hon tycker. När hon lägger fram sina åsikter och synpunkter gör hon det på ett eftertänksamt sätt och med vikt bakom orden, men inte på ett överlägset vis utan med ödmjukhet i orden.

Att utvecklas tillsammans med andra människor tror jag är viktigt.Under en period så kände jag att jag tekniskt stod stilla i min skidåkning. Det

enda jag kunde göra för att bli bättre, var att åka med tekniskt bättre åkare. I stället för att vi matar varandra med samma åsikter, värderingar och förhållningssätt så utmanar vi varandra att bli bättre människor. Det är vad mina vänner gör för mig och jag hoppas verkligen att jag fyller samma funktion för dem.

Ni vet vilka ni är - kram på er!