Sådan förälder sådant barn

Det första moraliska dilemmat som jag ställts inför gällande min dotters skolstart var ett problem med en kille som är några år äldre än henne och som retat henne länge. Vi har pratat och jag har sagt att det är viktigt att hon berättar för honom att hon blir ledsen och att hon inte vill att han ska retas, i andra hand bör hon prata med fröken, och hon kan alltid komma till mig och prata. Här om dagen kommer hon hem och berättar att pojken slagit henne i ansiktet. Då fick jag som förälder nog och pratade med fröken. Hon hade i går satt sig ner med min dotter och pojken ifråga och pratat. Det verkar ha haft en positiv effekt, men det återstår så klart att se.

Jag berättade det här för min vän Hanna som berättade om en skola som har problem med ett gäng killar som mobbar och har ett mycket destruktivt beteende. Skolan har kallat till flera möten angående detta, men föräldrarna till de berörda barnen säger bara "har ni några bevis?". Inte konstigt att barnen inte vet hur de ska bete sig på ett korrekt vis då föräldrarna inte ens vet hur man uppför sig. I går var jag på föräldramöte och en pappa frågade, om hans son skulle vara elak mot ett annat barn, berättar lärarna det så att jag som förälder kan ta tag i det så snabbt som möjligt. Det är helt rätt inställning.